I herrstafetten skall all heder åt Anders Nordberg (Norge), Thierry Gueorgiou (Frankrike) och Michal Smola (Tjeckien). Ute på sista sträckan när de tre lagen, tillsammans med Martin Johansson (Sverige), låg i tät, skadade sig Martin svårt. De andra stannade då och hjälpte Martin, och avbröt därmed också kampen om medaljer. Vi som kom några minuter efter såg aldrig vad som hänt. Jag var ganska förvånad är jag i varvning hörde att jag kämpade om medaljer. Jag gick ju ut som 7.e, 3.44 efter, och hade inte sett andra än Schweiz och Lettland.
Jag gick ut samtidigt som Merz (Schweiz). Vi hade olika gaffling, men jag såg honom ännu efter ca 4km. Jag gjorde en liten sväng på första kontrollen och blev fasthunnen av Bertuks (Lettland), sen såg vi varandra nästan hela vägen. Efter varvning fick jag syn på Khramov (Ryssland) och närmade mig hela tiden, men fick aldrig fast honom. Bertuks höll jag bakom mig. Merz var snabbast och först imål. Vi tredje.
Det var diskusjoner om att tävlingen skulle avlysas. Arangören beslutade iallafall att dela ut medaljerna. En ganska dyster prisutdelning utan jublande. För mig kunde medaljerna lika bra ha varit outdelade.
Damstafetten blev istället spännade ända in till mål. Norge vann före Sverige och Finland tog brons.
Jag fick sen äran att gå på dopingtest. På 1,5h efter målgång hade jag druckit 3,5l vatten. Då först lyckades jag klämma ur mig de 100ml urin som krävs för testet. Fortsatte sen att dricka och var uppe i närmare 5 liter innan tanken var fylld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lycka till! Bättre att komma först än att inte komma alls...
SvaraRaderaTrist att få medalj på detta sätt (även om du sprang bra!).Man kan ju nog ifrågasätta om medaljerna alls skulle ha delats ut. Åtminstone tycker jag klungkompisarna gjorde helt rätt som stannade och vilken tur att Martin hade folk runt omkring sig när det hände så att han kunde få hjälp direkt.
SvaraRaderaLycka till i morgon! Jag känner på mig att det är din tur nu!