Landslagskarriären avslutad

Efter 14 år i landslaget har jag avslutet min landslagskarriär. Andra saker i livet har tagit over. I maj fick vi en dotter, som förgyller vardagen och tar upp all fritid. I maj började jag också fulltidsjobb i Nexans i Halden.

1998 var jag första gången reserve till Finlands lag i världscupen. Inför en stafett i Estland blev Janne Salmi sjuk och jag fick hoppa in i andra laget. Året efter gjorde jag VM debut i Skottland med en 27.e plats på långdistansen. 2000 sprang jag VC på våren, kom inte med till tävlingarna på sommaren men var tillbaka på laget till VC finalen och var sen med på i stort sett allt fram till årets VM.

Jag har löpt orientering i 31 land, bl.a. i Australien, Kina, Syd Korea, Thailand, Sydafrika, Kenya och i de flesta europeiska länder. Jag har 121 finalstarter i NOM, VM, VC och World Games (inkl. stafett). Jag har medaljer från VM, EM, NOM och nationella mästerskap i Finland, Sverige och Norge. Jag har representerat tre klubbar, IF Femman, Halden SK och IFK Göteborg.

Min kanske största merit i landslagsdräkt kom 2002 då jag vann VC finalen och tog 3.e platsen totalt. Också EM 2004 var stort med silver på långdistansen och guld i stafetten. Flera av VM medaljerna i stafett har kännts som vunna medaljer och inte som förlorat guld. Men individuellt har jag inte nått upp på pallen i något av mina 10 VM. Av 15 finalstarter har jag kommit med 6 bästa 4 gånger och 3 gånger till med 10 bästa. Speciellt två gånger har det kännts surt att bli utan medalj. I Ukraina 2007 var jag 4.e och bara 16 sekunder från bronset. Då hade jag på ett avstånd tappat over 20 sekunder då jag måste styra undan en flock med vildhundar. Även i Ungern 2009 blev det 4.e plats. Då kändes det som att bronsmedaljören hade onödigt mycke draghjälp av vinnaren. I övriga VC tävlingar har jag varit 21 gånger top 6, varav 10 gånger top 3.

I tävlingar som jag representerat klubben vill jag nämna FM stafett guld og 5.e plats i Jukola med femman 2001, fem 10-mila och tre Jukola segrar med Halden, två segrar i O-ringen 2002-03 och två guld i NM stafett.

I år blev det inget VM för mig. Jag hann helt enkelt inte förbereda mig tillräckligt. Jag fick ändå chansen att springa VC tävlingarna i Tjeckien. Efter en medelmåttig medeldistans var det långdistans med jaktstart. Jag fick vist att jag ännu hänger med i tätfart. Det blev lite väl långt och jag tappade en del på slutet men kom mig i mål på 6.e plats. Det kändes som en seger och en bra avslutning på karriären.

Efter en lång karriär känns ändå inte resultaten som det viktigaste. Och jag har inte heller blivit rik på idrottandet. (jag vill inte räkna på hur mycket jag förlorat ekonomiskt på att inta jobba full tid i 10 år…) Det som jag sitter igen med är upplevelser från resor i (nästan) hela världen, delad gledje och sorg tillsammans med lagkamrater och alla vänner och bekanta man har fått. Jag har levt ut en dröm.

Jag har ändå inte tänkt lägga upp helt och hållet. Jag ska hålla igång och hoppas jag ännu platsar i Haldens stafettlag. Och så är jag anmäld till Berlin maraton… Bloggen lär dock bli ouppdaterad.

Jag vill tacka min personliga tränare Roland Villför, som har varit en ovärderlig hjälp med allt tänkbart, inte bara träning. Alla andra som hjälpt mig personligt. Totte Smedslund, tränare i FSO och landslaget i många år. Alla andra landslagstränare, ledare och massörer/fysioterapeuter. Alla klubbledare och allt stöd från IF Femman, Halden SK och IFK Göteborg. Min familj som alltid har stött mig. Alla landslags- och klubbkamrater. Och inte minst alla mina sponsorer genom åren, speciellt Kvevlax Sparbank och Korsholms Kommun.

Tack for mig!

Höstsäsongen

Efter VM var man ganska tom. De senaste åren har jag fått svårare och svårare att motivera mig efter VM. Likadant iår, men jag lyckades ändå vid några tillfällen att tända till och göra hyfsade prestationer och resultat.

Som första O-teknisk träning efter VM sprang jag kretsmästerskap i stafett och fick med mig ett guld. Veckan efter gick NM ultralång uppe i Sørreisa. Där njöt jag mig gjenom den 25km långa banan till en 5.e plats i underbar terräng. De andra individuella NM-tävlingarna gick sämre, jag stämplade fel i långdistansen och var några sekunder från final i medelistans kvalet.
I Stafetten däremot gick det bättre och vi tog dubbelt, HSK 1 före HSK 2. Jag var i andra laget och fick således silver.

Inför VC avslutningen i Frankrike och Schweiz försökte jag att få ut det sista av form (och motivation) för året. Jag lyckades ganska bra med det. Löpningen kändes igen lätt och motivationen infann sig då det drog ihop sig till VC igen. Jag såg en chans att klättra upp i topp 10 sammanlagt och satte det som mål.

Långdistansen i Annecy, Frankrike gick i delvis mycket detaljerad terräng med svår löpbarhet. Då kartskalan i en långdistans måste vara 1:15 000 (IOF regler) och banan delvis var som en medeldistans, blev det svårläst och svårorienterat. Jag bommad ett par minuter i början. Sen flöt det på bra och jag var uppe på 4.e plats efter 47 minuter. Men efter varvning sökte jag
en kontroll länge och ramlade ner till 12.e plats, hela 11minuter efter Thierry G. Terrängen i Annecy är relevant för VM nästa år och man kan inte vänta annat än en 1.40 lång medeldistans med några långavstånd då heller. Får se bara om IOF gör ett undantag och tillåter 1:10 000 skala...

Medeldistansen utanför Geneve hade jag sett mest fram till. Terrängen kändes lätt jämfört med Annecy. Jag fick också in flytet och bra fart. Jag kan endast räkna med två x 12-sekunder i rena bommar. Efter 20 minuter låg jag 2.a. Men mot slutet tappade jag på några avstånd och föll till 7.e plats. Retsamt att missa podiet. Finalen på hela VC var en sprint i den gamla stadsdelen av Geneve. Inte det bästa om man inte satsar på sprint (som jag), speciellt då det delas ut dubbla poäng. Jag försökte ändå göra mitt bästa. Men jag hade tydligen lyckats ta ut de bästa krafterna dagen innan. Löpningen gick segt och jag gjorde flera småfel och nån vägvalsmiss, så det blev bara en 32.a plats. Totalt hamnade jag på 15.e plats i världscupen. För att nå 10.e platsen hade det krävts en 6.e plats i sprinten.

Som avslutning på säsongen sprang jag Blodslitet. 23km i fin terräng och fint hösväder. Det gick annars bra, men jag kände snabbt att jag inte hade de bästa krafterna i benen, så jag försökte spara mig så mycket som möjligt. Ändå började kraterna sina efter 2h. De sista 40 minutrara sprang jag med småkramper. Det blev en 5.e plats, vilket är tangerat personrekord i Blodslitet för mig.

Bara 8.e

När jag gick i mål på långdistansfinalen var det med blandade kännslor. Jag hade i stort sett gjort det som jag planerat, undvikit större missar, löpningen kändes bra och jag var ganska nöjd med loppet. Samtidigt visste jag att det inte helst räcker till en placering med de 6 bästa.

Inte överraskande blev det norskt i toppen. Mina klubbkamrater Olav och Anders tog dubbelt med mycket bra lopp av båda. Grattis! De var mina favoriter på förhand.

Medalj var målet för mig, så jag är absolut inte nöjd med 8.e placeringen. Prestationen är jag ändå ganska nöjd med. Jag var 2 minuter från bronset. Men det var många som löpte bra det var överraskande jämnt bakom medaljörerna. Sett till terrängens och banans svårighet räknar jag detta som mitt bästa lopp denna säsong, och en av de bättre av mina 10 VM-långdistansfinaler.

Efter att ha sett TV sändningen och snabbt analyserat sträcktider och GPS tracking har jag sett var jag tappade. Jag hade några småbommar för mycket. Räknade till 7 ggr 15-20 sekunders bommar. Nån borde jag kunnat undvika. Men vid flera av dem klarade jag egentligen att undvika större tidsförlust genom att stoppa, läsa fast mig och korrigera in i kontrollen. På de längre avstånden gjorde jag egentligen bra vägval, men tappade lite här och där på sämre stråk.

Nu sätter jag långdistansen till sidan ett tag för att koncentrera mig om stafetten på söndag. Kommer kanske tillbaks med en grundligare analys senare.

Lång kvalet

Långistanskvalet gick i stort sett som jag planerat. Ett säkert lopp som gav bra självförtroende och feeling inför finalen. Jag var 2.a i mitt hit, 2 min efter Gonon. Jag hade tappat en del på två längre vägvalsavstånd, men farten var OK.


Imorgon väntar 15,1km härligt tuff orientering!

Ett dygn till start

Igår inleddes VM med sprinten inne i Trodheim centrum. Det var spännande att följa tävlingarna på plats, samtidigt känner man suget att springa själv. Det blev ingen medalj till Finland ännu, Minna var närmast med 4.e plats. Idag löps medeldistans kvalet. Jag följer nu tävlingarna på netet och väntar på morgondagen då jag också får tävla. Förberedelserna på plats har gått bra. Nu väntar jag bara på att få starta.