Först ut, först imål. Foto: Paula Lehtomäki/SSLonsdag 26 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
VM långdistans
Fortsättningen på talserien blev 4.a. Ännu en plats just utanför prispallen. Det kändes snöpligt på prispallen och nu två dygn senare är jag fortfarande ganska besviken. Men jag är ändå nöjd med mitt lopp, så först mera om det.
Jag startade med nr.1 på bröstet. Jag hade aksepterat utgånsläget och visste att detta lopp får jag göra helt själv utan att störas av andra. Påväg mot 2.a kontrollen såg jag en flock hjortar, lite speciellt i en VM final. Jag kom in i loppet bra och efter några km började det kännas riktigt bra. De första 45 min låg jag kring 10.e plats. Sen låg jag 5-6.e fram mot näst sista då jag gick förbi Tsvetkov. Efter en timme började jag känna av tröttheten, men orkade hålla upp farten. Före varvning, hade jag bara ett par 10-20 sekunders småmissar. Efter varvning kom min största miss. Jag var osäker, stannade ett par gånger och tappade nästan en minut till snabbaste. Sen kom ett par avstånd med uppför och kämpande i tät snårskog. Tuff avslutning där många tappade placeringar. Det är mitt bästa VM-långdistanslopp och det är jag nöjd med.
Daniel Hubmann var presis som ifjol överlägsen. Han leder från tredje kontrollen till mål. Thierry Gueorgiou är lika klar 2.a, 1.55 efter. På 3.e plats är Mikhail Mamleev, 4.08 efter Daniel. På den 10.e kontrollen, efter ca 40 minuters löpning, ligger Mikhail på 21.a plats, exakt 2 minuter efter mig. Då har han just hunnits ikapp av Daniel, som startade 4 minuter efter. Sen visar sträcktiderna att Mikhail stämplat mellan 1 och 10 sekunder efter Daniel på varje kontroll. På den 26.e kontrollen, efter 1.23, just före varvning, hade Mikhail passerat mig och var sen 1.17 före imål. Skulle han utan Daniels hjälp sprungit (och orienterat) lika fort den sista timmen?
Det finns en regel som säger att man ska orientera och springa självständigt och får inte ta hjälp av andra löpare. Därför lämnade Finland in en protest mot Mikhail. Protesten avslogs av juryn med rösterna 3 mot 2. Motiveringen var att de inte hade bevis för att Mikhail hade hjälp av Daniel... Och de brydde sig inte heller om att kolla GPS-trackingen.
Jag har ändå inget emot Mikhail. Det är en svår situation. Vad gör man när någon kommer ikapp, sen tar just de vägval man själv skulle ha tagit och inte heller springer från en..? Att det är en fördel att springa flera ihop är ju kännt. Och ofta har då alla parter ofrivillig hjälp av de andra. Det är flera tidigare som tagit VM-medaljer tack vare att de sprungit efter andra. Det har också lämnats protester förr och aldrig, vad jag vet, har de gått igenom.
Problemet är enligt mig IOF:s regler och speciellt startintervalet på 2 minuter. Skulle startintervallet ha varit 3 minuter, som det var ännu i Skottland 1999, så skulle det sett annorlunda ut. Å andra sidan skedde visst detsamma just i Skottlands VM, men 3 minuter är ändå bättre än 2. I VM i Finand övergick man till 2 minuter pga direktsändning i TV. Det har det mig veterligen inte varit på långdistansen sen dess. Gafflingsslingor som används har ju visat sig ha mycket liten effekt på klunglöpning. Däremot är det vanligen just på sådana slingor man ser och har nytta av andra löpare.
Jag startade med nr.1 på bröstet. Jag hade aksepterat utgånsläget och visste att detta lopp får jag göra helt själv utan att störas av andra. Påväg mot 2.a kontrollen såg jag en flock hjortar, lite speciellt i en VM final. Jag kom in i loppet bra och efter några km började det kännas riktigt bra. De första 45 min låg jag kring 10.e plats. Sen låg jag 5-6.e fram mot näst sista då jag gick förbi Tsvetkov. Efter en timme började jag känna av tröttheten, men orkade hålla upp farten. Före varvning, hade jag bara ett par 10-20 sekunders småmissar. Efter varvning kom min största miss. Jag var osäker, stannade ett par gånger och tappade nästan en minut till snabbaste. Sen kom ett par avstånd med uppför och kämpande i tät snårskog. Tuff avslutning där många tappade placeringar. Det är mitt bästa VM-långdistanslopp och det är jag nöjd med.
Daniel Hubmann var presis som ifjol överlägsen. Han leder från tredje kontrollen till mål. Thierry Gueorgiou är lika klar 2.a, 1.55 efter. På 3.e plats är Mikhail Mamleev, 4.08 efter Daniel. På den 10.e kontrollen, efter ca 40 minuters löpning, ligger Mikhail på 21.a plats, exakt 2 minuter efter mig. Då har han just hunnits ikapp av Daniel, som startade 4 minuter efter. Sen visar sträcktiderna att Mikhail stämplat mellan 1 och 10 sekunder efter Daniel på varje kontroll. På den 26.e kontrollen, efter 1.23, just före varvning, hade Mikhail passerat mig och var sen 1.17 före imål. Skulle han utan Daniels hjälp sprungit (och orienterat) lika fort den sista timmen?
Det finns en regel som säger att man ska orientera och springa självständigt och får inte ta hjälp av andra löpare. Därför lämnade Finland in en protest mot Mikhail. Protesten avslogs av juryn med rösterna 3 mot 2. Motiveringen var att de inte hade bevis för att Mikhail hade hjälp av Daniel... Och de brydde sig inte heller om att kolla GPS-trackingen.
Jag har ändå inget emot Mikhail. Det är en svår situation. Vad gör man när någon kommer ikapp, sen tar just de vägval man själv skulle ha tagit och inte heller springer från en..? Att det är en fördel att springa flera ihop är ju kännt. Och ofta har då alla parter ofrivillig hjälp av de andra. Det är flera tidigare som tagit VM-medaljer tack vare att de sprungit efter andra. Det har också lämnats protester förr och aldrig, vad jag vet, har de gått igenom.
Problemet är enligt mig IOF:s regler och speciellt startintervalet på 2 minuter. Skulle startintervallet ha varit 3 minuter, som det var ännu i Skottland 1999, så skulle det sett annorlunda ut. Å andra sidan skedde visst detsamma just i Skottlands VM, men 3 minuter är ändå bättre än 2. I VM i Finand övergick man till 2 minuter pga direktsändning i TV. Det har det mig veterligen inte varit på långdistansen sen dess. Gafflingsslingor som används har ju visat sig ha mycket liten effekt på klunglöpning. Däremot är det vanligen just på sådana slingor man ser och har nytta av andra löpare.
lördag 22 augusti 2009
Final
Imorgon är det långdistans final. 17,5km 750 stigning. Jag startar med nr.1 kl. 12.01. Hur fortsätter serien 27, 9, 16, 6, 5, 13, 4, 29 ?
Stafett utan medaljsmak
I herrstafetten skall all heder åt Anders Nordberg (Norge), Thierry Gueorgiou (Frankrike) och Michal Smola (Tjeckien). Ute på sista sträckan när de tre lagen, tillsammans med Martin Johansson (Sverige), låg i tät, skadade sig Martin svårt. De andra stannade då och hjälpte Martin, och avbröt därmed också kampen om medaljer. Vi som kom några minuter efter såg aldrig vad som hänt. Jag var ganska förvånad är jag i varvning hörde att jag kämpade om medaljer. Jag gick ju ut som 7.e, 3.44 efter, och hade inte sett andra än Schweiz och Lettland.
Jag gick ut samtidigt som Merz (Schweiz). Vi hade olika gaffling, men jag såg honom ännu efter ca 4km. Jag gjorde en liten sväng på första kontrollen och blev fasthunnen av Bertuks (Lettland), sen såg vi varandra nästan hela vägen. Efter varvning fick jag syn på Khramov (Ryssland) och närmade mig hela tiden, men fick aldrig fast honom. Bertuks höll jag bakom mig. Merz var snabbast och först imål. Vi tredje.
Det var diskusjoner om att tävlingen skulle avlysas. Arangören beslutade iallafall att dela ut medaljerna. En ganska dyster prisutdelning utan jublande. För mig kunde medaljerna lika bra ha varit outdelade.
Damstafetten blev istället spännade ända in till mål. Norge vann före Sverige och Finland tog brons.
Jag fick sen äran att gå på dopingtest. På 1,5h efter målgång hade jag druckit 3,5l vatten. Då först lyckades jag klämma ur mig de 100ml urin som krävs för testet. Fortsatte sen att dricka och var uppe i närmare 5 liter innan tanken var fylld.
Jag gick ut samtidigt som Merz (Schweiz). Vi hade olika gaffling, men jag såg honom ännu efter ca 4km. Jag gjorde en liten sväng på första kontrollen och blev fasthunnen av Bertuks (Lettland), sen såg vi varandra nästan hela vägen. Efter varvning fick jag syn på Khramov (Ryssland) och närmade mig hela tiden, men fick aldrig fast honom. Bertuks höll jag bakom mig. Merz var snabbast och först imål. Vi tredje.
Det var diskusjoner om att tävlingen skulle avlysas. Arangören beslutade iallafall att dela ut medaljerna. En ganska dyster prisutdelning utan jublande. För mig kunde medaljerna lika bra ha varit outdelade.
Damstafetten blev istället spännade ända in till mål. Norge vann före Sverige och Finland tog brons.
Jag fick sen äran att gå på dopingtest. På 1,5h efter målgång hade jag druckit 3,5l vatten. Då först lyckades jag klämma ur mig de 100ml urin som krävs för testet. Fortsatte sen att dricka och var uppe i närmare 5 liter innan tanken var fylld.
torsdag 20 augusti 2009
Vilodagar
Tre dagar mellan långkvalet och stafetten. Jag har inte gjort så värst mycket. I tisdags joggade jag lite, analyserade kvalloppet och var på invigningen. Igår var jag åskådare på medeldistansfinalen. Finland blev tyvärr utan medaljer. Vendula var 17.e. Idag tränade jag på stafettens model event. Känns bra. På eftermidagen ska jag följa sprint finalen. Tror på att Finlands medaljkonto öppnas då.
Imorgon är det sen stafett! Vi ställer upp med Topi på första, Tero på andra och mig på sista sträckan. Det blir säkert en tuff stafett med kamp ända in mot mållinjen.
Stafetten startar kl.11.00.
Imorgon är det sen stafett! Vi ställer upp med Topi på första, Tero på andra och mig på sista sträckan. Det blir säkert en tuff stafett med kamp ända in mot mållinjen.
Stafetten startar kl.11.00.
tisdag 18 augusti 2009
måndag 17 augusti 2009
Långdistans kval
Jag vet inte varför, men jag har ofta haft svårt att springa bra i kvalen. Kanske det är nerverna inför första tävlingen, eller så är jag inte helt tänd...? Iallafall kändes det bra inför dagens kval till långdistansen. Det gick också bra halva tävlingen. Sen söke jag 7.e kontrollen en minut för långt ner i sänkan. På andra delen gjorde jag två enkla (dumma) misstag på ca 1min var. Totalt räknade jag ihop till över 4min bom.
Bild: ssl
Jag var 3.22 efter Graham Gristwood. I alla långdistanskval jag minns skulle det ha räckt långt. Och även i hit B och C idag, skulle det ha räckt till 6.e respektive 4.e plats. Men i hit A räckte det bara till 15.e plats! Som tur är går 15 löpare/hit till final :)
Och då startordningen i finalen er omsvängd, med A hitet först, betyder det at jag löper med nr.1 i finalen. Det är aldrig fördel att starta först, men i stora delar av den terrängen har det inte heller stor betydelse. Dessutom springer damerna före oss, så jag får hoppas att de trampar upp fina spår där det blir såna.
söndag 16 augusti 2009
Söndag
Sprang Model event idag. Inget nytt. Alla finländare kom till final på medeldistans.
Imorgon har jag äntligen start. Lite väl tidigt dock, redan 9.06. Vi har 10,43-10,5km, 410-430m stigning och 21-22 kontroller. Idealtid på 58minuter.
Imorgon har jag äntligen start. Lite väl tidigt dock, redan 9.06. Vi har 10,43-10,5km, 410-430m stigning och 21-22 kontroller. Idealtid på 58minuter.
lördag 15 augusti 2009
Vilodag
Idag hade jag vilodag. Joggade 38min, det är aktiv vila. Har annars studerat bulletinen och gamla kartor. Och spelat frisbeegolf och badmington. Och badat bastu. Och så hade vi presskonferens och fotografering. De bilderna kommer säkert upp på SSL:s KISAKANAVA snart.
Imorgon är det kval på medeldistansen. Jag ska träna på modelevent för långkvalet.
Imorgon är det kval på medeldistansen. Jag ska träna på modelevent för långkvalet.
fredag 14 augusti 2009
På plats i Hotel Szeleta
Nu har jag återvänt till Miskolc. Påväg från Slovakien igår stannade vi på gränsen och sprang en sista långdistansfinal-relevant träning. Idag löpte jag 1,5h lugnt, inklusive en orienteringsbana i terräng relevant för kvalet. Formen känns bra, men som alltid före mästerskap är man inte helt säker på om toppformen infunnit sig. Det hör till, tävlingsnerverna gör sig påminda och man känner hela tiden efter hur det känns. Efter kvalet på måndag vet jag mycket mer.
Finska förbundet har öppnat KISAKANAVA
och WorldOfO har sammanställt ”All you need to know” om VM
Finska förbundet har öppnat KISAKANAVA
och WorldOfO har sammanställt ”All you need to know” om VM
onsdag 12 augusti 2009
VM i Miskolc 16-23.8.2009
Nu närmar sig äntligen VM igen. Årets höjdpunkt och huvudmål. VM inleds med kvalifisering till medeldistansen på söndag 16.8. Jag kommer att springa långdistans och stafett. Långdistanskvalet går på måndag och finalen på söndag. Stafetten löps på fredag.
Jag kommer här att skriva om det jag upplever i VM.
Program, resultat och annan information kan man hitta VM:s hemsida
Jag kommer här att skriva om det jag upplever i VM.
Program, resultat och annan information kan man hitta VM:s hemsida
Uppladdning och semester i Slovakien
Mellan sista VM lägret och VM var det 10 dagar. Istället för att flyga hem till Skandinavien hyrde jag och Venda en bil och körde till Slovakien för uppladdning och avkoppling i Slovakian Paradise, i Low Tatras och i High Tatras.
I Slovakian Paradise bodde vi tre dagar i Dedinky, sen var vi tre dagar Nizna Boza i Low Tatras och sista fyra dagarna i Stara Lesna nedanför High Tatras.
Vi har vandrat i bergen, besökt en isgrotta, sprungit hårda intervaller och relaxat vid polen, i bastun och i jacuzzin. För att inte ta ut oss helt inför VM tog vi faktiskt hiss både upp och ner för fjället.
Först ett sammandrag av träningsåret 2009 fram till VM
Vinterträning
Även detta år har jag haft min bas i Göteborg med mycke träning på Kamratgården och terrängern runt Delsjöarna. Men jag har också varit på många träningsläger. Jag inledde grundträningen i november med en veckas skidläger i Levi. Över julhelgen var vi i Tjeckien. Där blev det långa turer både på skidor och till fots i snön. I januari var vi två veckor med landslaget i Portugal. Några dagar i Evora och resten i Algarve.
Hemma blev det igen varierad träning med både orientering och skidåkning i Oslo, Halden och Landvetter. I månadskiftet februari-mars var vi med IFK till Italien och sprang Mediterranena Open Championship i Taranto. Fina tävlingar och bra träning. Dessutom blev jag Mediterranenan Champion och fick 800 Euro. Ok, pengarna har inte kommit ännu, men kanske nån gång ;)
Jag var sen hemma och vände en vecka och flög sen tillbaks till Italien. Denna gång var vi med landslaget i Gargano, en vacker halvö ut i Adriatiska havet med långa sandstränder och tekniskt krävande Foresta Umbra uppe mot 800möh. Fick mycke och bra träning, delvis tillsammans med Tjeckiska landslaget och Kalevan Rasti.
Vårsäsongen
Hemma igen och den nordiska tävlingssäsongen var igång. Stafetten i Spring Cup blev en triumf för IFK. En god laginsats bäddade för årets första stafettseger. Under påsk hade landslaget VM-läger i Ungern. Direkt helgen efter var det 10-mila i Skåne. IFK gjorde igen en stark laginsats och jag gick ut som andra på sista sträckan. Tyvärr var inte formen den bästa så jag tappade till 5.e plats.
Från mitten av maj tillbringade jag en månad i Finland. Först granskningstävlingar till Nordiska mästerskapen (NOM) i Karis och Sjundeå, sen några träningsdagar i Paimio och sen FM ultralång i Keuruu. Där tog jag guld! En vecka senare var det FM sprint i Karleby. Där blev det brons.
Helgen efter började NOM i Salo. Jag var i bra form och hade förhoppningar om topplaceringa. Men i låndistansen bommade jag två stora bommar och hamnade långt efter, 16.e plats. I stafetten däremot gjorde jag ett riktigt bra lopp och kom, trots lång gaffling, först på startsträckan. Jöjje och Tuoppi sprang sen också bra och vi fick brons. Medeldistansen och sprinten var också VC deltävlingar. På medeldistansen gjorde jag flera småbommar och blev 10.e. I sprinten samma sak, ett par småmissar och 18.e plats.
Efter NOM flyttade vi till St.Michel för Jukola. Där fortsatte vi IFKs goda stafettlöpning. Jag var dessutom i motsats till 10-mila i god form. Men jag gick ut i ett vakum på 4.e plats och kunde inte göra mycket åt lagen framför. 4.e är ändå en bra placering för oss.
Fin-5 och O-ringen
För att kvalifisera mig till Finlands VM lag måste jag löpa VM-granskningarna som hölls i samband med FIN-5 i Tavastehus. Efter många dåliga lopp i VC var målet att hitta flytet igen. Derför tog jag det säkert och var lite för passiv på medeldistansen, blev 7.e. Sprinten stod jag över, eftersom sprinten inte intresserar i VM heller. Däremot löp jag en kortdistans, som var granskning både til medel och sprint. Den vann jag. På långdistansen öppnade jag dåligt och Topi var ikapp mig innan jag hann få in fart och flyt. Resten gick bra, Topi vann och jag var 3.e.
Efter långdistansen for jag till Olli i Åbo på massage, och sen vidare till O-ringen i Eksjö. O-ringen lockade i år med stora prispengar till de bästa i elitklaserna. Både det och bra träning inför VM gjorde att jag ställde upp. Första etappen var 18km med genensam start. På de inledande slingorna gjorde jag ett par småbomar och var en bit efter ut på den gemensamma avslutningen. Det gick sen bra, men jag tröttnade ordentligt på de sista kilometrarna och fick aldrig häng på tätklungan. Andra dagen var också långdistans. Jag löpte OK, men kände nog att den bästa farten saknades. Var 4.e, 4min efter Martin. Tredje dagen var det sprint inne i Eksjö. Benen kändes igen överraskande pigga och orienteringen flöt på bra. Jag var riktigt nöjd ända till utstämpling, då jag fick beskedet DISK. Jag hade stämplat på damkontrollen på 10.e. Lätt hänt i sprint, men surt och onödigt på ett 5-dagars. Jag borde ha tagit mig tid att kolla koderna. Så där tog mitt O-ringen slut. Visserligen sprang jag medeldistansen efter vilodagen, men bara som träning. Jag var nog ganska sliten efter VM-granskningarna och de tävlingar jag spran i Eksjö, så kanske det var tur i oturen att jag inte ”behövde” springa den ganska tuffa jaktstarten.
Några dagars vila och sen bar det av till Ungern för de sista förberedelserna med landslaget till VM. Jag koncentrerade mig på några hårda orienteringsträningar och sprang resten lugnt. Vi fick några bra träningar och den sista informationen om hur terräng och vegetation kommer att bli på VM. Istället för att resa hem för 10 dagar hyrde jag och Venda en bil och körde till Slovakien för uppladdning och avkoppling i Slovakian Paradise, i Low Tatras och i High Tatras.
Även detta år har jag haft min bas i Göteborg med mycke träning på Kamratgården och terrängern runt Delsjöarna. Men jag har också varit på många träningsläger. Jag inledde grundträningen i november med en veckas skidläger i Levi. Över julhelgen var vi i Tjeckien. Där blev det långa turer både på skidor och till fots i snön. I januari var vi två veckor med landslaget i Portugal. Några dagar i Evora och resten i Algarve.
Hemma blev det igen varierad träning med både orientering och skidåkning i Oslo, Halden och Landvetter. I månadskiftet februari-mars var vi med IFK till Italien och sprang Mediterranena Open Championship i Taranto. Fina tävlingar och bra träning. Dessutom blev jag Mediterranenan Champion och fick 800 Euro. Ok, pengarna har inte kommit ännu, men kanske nån gång ;)
Jag var sen hemma och vände en vecka och flög sen tillbaks till Italien. Denna gång var vi med landslaget i Gargano, en vacker halvö ut i Adriatiska havet med långa sandstränder och tekniskt krävande Foresta Umbra uppe mot 800möh. Fick mycke och bra träning, delvis tillsammans med Tjeckiska landslaget och Kalevan Rasti.
Vårsäsongen
Hemma igen och den nordiska tävlingssäsongen var igång. Stafetten i Spring Cup blev en triumf för IFK. En god laginsats bäddade för årets första stafettseger. Under påsk hade landslaget VM-läger i Ungern. Direkt helgen efter var det 10-mila i Skåne. IFK gjorde igen en stark laginsats och jag gick ut som andra på sista sträckan. Tyvärr var inte formen den bästa så jag tappade till 5.e plats.
Från mitten av maj tillbringade jag en månad i Finland. Först granskningstävlingar till Nordiska mästerskapen (NOM) i Karis och Sjundeå, sen några träningsdagar i Paimio och sen FM ultralång i Keuruu. Där tog jag guld! En vecka senare var det FM sprint i Karleby. Där blev det brons.
Helgen efter började NOM i Salo. Jag var i bra form och hade förhoppningar om topplaceringa. Men i låndistansen bommade jag två stora bommar och hamnade långt efter, 16.e plats. I stafetten däremot gjorde jag ett riktigt bra lopp och kom, trots lång gaffling, först på startsträckan. Jöjje och Tuoppi sprang sen också bra och vi fick brons. Medeldistansen och sprinten var också VC deltävlingar. På medeldistansen gjorde jag flera småbommar och blev 10.e. I sprinten samma sak, ett par småmissar och 18.e plats.
Efter NOM flyttade vi till St.Michel för Jukola. Där fortsatte vi IFKs goda stafettlöpning. Jag var dessutom i motsats till 10-mila i god form. Men jag gick ut i ett vakum på 4.e plats och kunde inte göra mycket åt lagen framför. 4.e är ändå en bra placering för oss.
Foto: Emanuel Winblad
Fin-5 och O-ringen
För att kvalifisera mig till Finlands VM lag måste jag löpa VM-granskningarna som hölls i samband med FIN-5 i Tavastehus. Efter många dåliga lopp i VC var målet att hitta flytet igen. Derför tog jag det säkert och var lite för passiv på medeldistansen, blev 7.e. Sprinten stod jag över, eftersom sprinten inte intresserar i VM heller. Däremot löp jag en kortdistans, som var granskning både til medel och sprint. Den vann jag. På långdistansen öppnade jag dåligt och Topi var ikapp mig innan jag hann få in fart och flyt. Resten gick bra, Topi vann och jag var 3.e.
Efter långdistansen for jag till Olli i Åbo på massage, och sen vidare till O-ringen i Eksjö. O-ringen lockade i år med stora prispengar till de bästa i elitklaserna. Både det och bra träning inför VM gjorde att jag ställde upp. Första etappen var 18km med genensam start. På de inledande slingorna gjorde jag ett par småbomar och var en bit efter ut på den gemensamma avslutningen. Det gick sen bra, men jag tröttnade ordentligt på de sista kilometrarna och fick aldrig häng på tätklungan. Andra dagen var också långdistans. Jag löpte OK, men kände nog att den bästa farten saknades. Var 4.e, 4min efter Martin. Tredje dagen var det sprint inne i Eksjö. Benen kändes igen överraskande pigga och orienteringen flöt på bra. Jag var riktigt nöjd ända till utstämpling, då jag fick beskedet DISK. Jag hade stämplat på damkontrollen på 10.e. Lätt hänt i sprint, men surt och onödigt på ett 5-dagars. Jag borde ha tagit mig tid att kolla koderna. Så där tog mitt O-ringen slut. Visserligen sprang jag medeldistansen efter vilodagen, men bara som träning. Jag var nog ganska sliten efter VM-granskningarna och de tävlingar jag spran i Eksjö, så kanske det var tur i oturen att jag inte ”behövde” springa den ganska tuffa jaktstarten.
Några dagars vila och sen bar det av till Ungern för de sista förberedelserna med landslaget till VM. Jag koncentrerade mig på några hårda orienteringsträningar och sprang resten lugnt. Vi fick några bra träningar och den sista informationen om hur terräng och vegetation kommer att bli på VM. Istället för att resa hem för 10 dagar hyrde jag och Venda en bil och körde till Slovakien för uppladdning och avkoppling i Slovakian Paradise, i Low Tatras och i High Tatras.
söndag 2 augusti 2009
Bloggen öppnad
Välkommen till min blogg. Den är fortfarande under uppbuggnad, men kan nu ändå anses som öppnad.
Här kommer jag främst att rapportera från de viktigaste tävlingarna och förberedelserna för dessa. Just nu sitter jag i Ungern. Imorgon avslutas Finlands landslags förberedelseläger till VM i Miskolc. Mera om det senare.
Här kommer jag främst att rapportera från de viktigaste tävlingarna och förberedelserna för dessa. Just nu sitter jag i Ungern. Imorgon avslutas Finlands landslags förberedelseläger till VM i Miskolc. Mera om det senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
